En kort presentation av oss

Bakom Kennel Redspot står jag, Mia, min man Lasse och våra fem söner, nu är alla utflugna men några barnbarn har tillkommit<3! . Vi bor sedan sommaren 2005 i Gnesta ca 8 mil söder om Stockholm. I familjen finns också welsh springer spanieltikarna Dezza född-14, Zista född -18, Yazza född -22 hanen Easton född -11, och katten och Zorry född -05. Till familjen hör också ett varierande antal hundar på foder. Eftersom vi anser att fyra welshar är max om vi ska hinna med allihopa, om alla ska få plats i bilen på semester och lämna en liten plats i sängen för oss (jo, dom får sova i sängen!), så är foderhundar en utmärkt lösning!

April -22 bestämde jag mig för att sluta jobba natt, 28 år fick räcka, så numera jobbar jag bara hemifrån, dagtid som medicinsk sekreterare. Ett av mina bästa beslut:-) Miin man är numera pensionär men "konsultar" en del som systemutvecklare, också hemifrån, så våra hundar är sällan ensamma någon längre stund.

Sedan jag var liten har jag haft djur, det var marsvin, dansmöss, fiskar, en katt och så till slut, efter mycket tjat, fick jag en hund. Det var en papillon som hette Amber. Hon var en fodertik som under tiden hos oss fick två kullar, oj vad spännande det var!

När jag flyttade hemifrån så dröjde det inte länge förrän vi skaffade vår första hund, en münsterländer som fick heta Lucas. Tyvärr blev han inte mer än drygt 1,5 år innan han en dag rymde och blev påkörd.

Tre veckor var vi utan hund innan Kiven kom till oss, också det en münsterländer. En helt fantastisk hund som vi tränade både lydnad och räddning med. Han var en härlig hund med mycket "motor". Kiven blev 15 år så när som på ett par månader.

Vi bestämde då att vänta med nästa hund tills barnen var lite större så i 3 år var vi utan hund, inte roligt! Av utrymmesskäl fick det då bli en liten hund och så kom Simzon till oss, ett riktigt litet krutpaket! I samma veva hämtade vi också vår första katt Pepzi. Hon fick en kull kattungar, vi behöll Ozzi som i sin tur hann få två kullar.

Det var väl nu någonstans som tanken på att skaffa en större hund att jobba med och att ev prova på uppfödning i liten skala började ta form och när beslutet var fattat valde jag att gå Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning i dess helhet. Mycket nyttigt inför kommande uppgifter.Sedan var det dags att välja ras, och eftersom vi haft münster, och trivts väldigt bra med den typen, så var det självklart att vi skulle komma att hamna i rasgrupp 8. Valet föll på welshen och det har vi aldrig ångrat. Vilken ljuvlig ras, så mycket energi, tillgiven, envis, rolig, glad, vänlig och som bonus så underbart vacker!

Zelda kom till i oss i dec -02, och sedan dess har det blivit åtskilliga timmar då jag slitit mitt hår, gått på kurser, mailat uppfödaren och fått råd och tips, skrattat och också gråtit. Jag lärde mig snabbt att welshen både ger och tar så mycket mer än jag kunde tro! Man har aldrig tråkig i sällskap av en welsh.

Målet med min uppfödning är ganska enkelt och självklart, att föda upp fysiskt och mentalt sunda och friska hundar, rastypiska till utseendet och fulla av livsglädje, energi och självförtroende! Det kräver mycket engagemang och jobb, och det är det som är den stora del av uppfödningen, att leta hane/tik, träffa och hålla kontakt med valpköpare, hundutställningar, spårprov osv. Själva ”valpningen” är egentligen en ganska liten del av det hela och jag ser just den biten som belöningen för det man gjort innan!.

Valparna lever inne med familjen hela sin tid hos oss, första fyra veckorna i sovrummet och senare i ett angränsande rum. Dom umgås dagligen med vår familj, dom andra hundarna, katterna, dammsugaren, grannarnas barn osv osv, så dom är så socialiserade som en 8 veckors valp kan vara då dom flyttar! En och annan biltur brukar vi också hinna med.

Jag är också mycket angelägen om att också efter att valparna har flyttat kunna få följa deras utveckling, om inte annat så med ett kort och några rader då och då, det hjälper mig i mitt fortsatta letande efter lämpliga hundar, Sedan är det ju faktiskt så att dom har varit som våra barn i åtta veckor, och vilken förälder bryr sig inte även då barnen har flyttat hemifrån:-)!

Valparna levereras vid tidigast åtta veckors ålder och är då:

Avmaskade
Chipmärkta
Veterinärbesiktade
Registrerade i SKK
Vaccinerade
Doldafelförsäkrad
Valpfoder att starta med
1 års medlemskap i WSSK
Dessutom en "väska" med div som kan vara bra att ha med sig hem, "snuttefilt", någon leksak, lite godis osv

Så man kan väl sammanfatta och säga att det jobb jag lägger ner nu är för att ni, valpköpare, förhoppningsvis ska få samma glädje av er welsh under många år som vi har av våra!

Top